Sunday, 13 September 2009

Projektbeskrivning

Projektbeskrivning Amalia Friberg

Ht 2009

Tvärmedial-

Gestaltning

LiU

Inspiration – Den Ryska Arken av Alexander Sokurov

Den Ryska Arken är en film gjord i en enda tagning med hjälp av en steadycam och 2000 statister. Den utspelar sig inuti och ibland precis utanför Vinterpalatset i St Petersburg, och är en resa genom den ryska historien.

Jag skall göra – en film som inspireras av den ryska Arken. På så vis att den är en resa genom en byggnad, eller egentligen flera byggnader. Men min film skall mer användas som en kuliss, till ett dansverk som skall utformas med utgångspunkt i processen att skapa filmen. Eventuellt kommer rörelsesekvenser att klippas in i filmen, eller så kommer filmen endast fungera som kuliss till dansverket. Alternativt blir det två versioner, en dansföreställning och en film. Funderingar finns på att använda äldre kvinnor som dansare av den anledningen att deras kroppar kanske bättre kan uttrycka eller liknas vid de gamla husen. Annars blir det nog till att studera ett gäng äldre kvinnors rörelser, kanske också föra diskussioner om det filmade materialet och mina upplevelser av de olika platserna. Dessa hus är ju också gamla kroppar.

Hus – Övergivna hus

Är vad filmen skall bestå av. Inga exteriörer, bara interiörer, filmade i en enda svepande rörelse, där kameran långsamt rör sig genom rummen utan avbrott. De olika husen kommer att avlösas av varandra som om det vore ett enda, enormt stort, övergivet hus.

Dyrkar – Min faster har ärvt en samling gamla dyrkar.

Min gammelmorfar använde dessa dyrkar till att bryta sig in i diverse övergivna torp i jakt på gamla möbler att restaurera och inspireras av, han var möbelsnickare.

Jag kommer att använda mig av dyrkarna för att ta mig in i de övergivna husen. Väl där inne gör jag med kamerans hjälp en resa genom interiörerna. Givetvis kommer jag inte att lämna några spår kvar av mina intrång, jag kommer heller inte ta med mig några ting från husen. Jag kommer att föra anteckningar kring hur inbrotten går till och om mina upplevelser av de olika husen och platserna där de ligger. Det som intresserar mig är det kvarglömda, det avstannade.

Dyrkarna är ju i sammanhanget mycket viktiga. De är verktyg för att ta sig in i den glömda dimensionen.

Tankar kring – Det hela kan förefalla väldigt sentimentalt, men det är egentligen inte meningen. Verket är menat att vara en fundering kring det glömda, förträngda, alla har vi ju ett sådant utrymme inom oss. Dessa hus som står på så många ställen i landet är behållare för glömska, monument över människoöden som kanske ingen vill kännas vid längre. Min vilja att ta mig in där och besöka dessa fredade platser kan ses som ett slags perversitet, som gravplundring, exploatering, som att tjuvläsa andras brev. Det är också komplicerat eftersom det verkligen är en fysisk handling att ta sig in i de där utrymmena, en olaglig handling.

Än så länge - Är detta funderingar. Det finns fler bottnar av detta som jag vill undersöka men i nuläget är det inget som jag kan sätta ord på. Så detta får duga som projektbeskrivning så länge.

Det färdiga projektet – Är alltså i nuläget tänkt att presenteras som en performance, en dansföreställning om man så vill, och är tänkt att vara omkring en kvart, tjugo minuter långt. Tonsättning har jag ännu inte funderat på så mycket, men eventuellt kan det komma att bli förvrängda bitar ur upplästa anteckningar från inbrottstillfällena och/eller diskussioner med de äldre damerna. (Jag har några damer i åtanke men de är ännu inte tillfrågade). Hur själva föreställningen kommer att te sig i färdigt skick är ju inget jag i nuläget egentligen vet, för vem vet vad jag hittar inne i de där husen. Det är en process som kan utmynna i precis vad som helst.

Amalia

Thursday, 3 September 2009

Jag är här nu

video Medverkande:
Emma och Amalia Friberg

På Landet


Jag vet att jag borde skriva på engelska, men just nu förmår jag bara inte.
Har just författat något luddig projektbeskrivning, kanske borde posta den här, men väljer att vänta lite med det.

Projektet kommer att inbegripa dans - och film, precis som förra gången, men nu på ett helt annat sätt.
För er som inte begrep någonting av vad det var jag höll på med förra gången.... ni kommer inte att bli besvikna.
Obegripligheten är ett viktigt inslag, inte så att jag tvingar fram den precis, den kommer helt naturligt. Fokus ligger på skapandeprocessen och resultatet är höljt i dunkel. Inga nyheter alltså. Anteckningar från det pågående arbetet kommer att finnas här, så snart jag tagit det första klivet ut i undersökandets universa.
Amalia